Engagemang och intresse av att jobba med människor har funnits länge och var anledningen till att jag valde påbörja en socionomutbildning som egentligen är starten på mitt engagemang i Uganda, men att det skulle leda till att starta en egen verksamhet fanns inte i tankarna. Det var omständigheter under utbildningens gång som ledde till det.

Jag och min kurskamrat Therese fick möjlighet att göra vår praktik i staden Kabale i Uganda. Vi skulle vara på en kvinnorättsorganisation men handledaren där hade begränsat med tid och arbetsuppgifter åt oss. Efter påtryckningar ordnades det så att vi även fick vistas på en organisation som arbetade med gatubarn. Där fick vi vara delaktiga i det mesta, deras uppsökande verksamhet på gatorna, vid hembesök, planeringsarbetet och aktiviteterna på organisationen. Det var otroligt givande, roliga och lärorika månader.

Jag ville dock fördjupa mig och lära mig mer om barn som lever på gatan och valde att samma höst återvända till Kabale för att göra research till min C-uppsats och få träffa barnen igen.

Ganska fort efter jag anlänt förstod jag att något inte stod rätt till. Det var till en början en diffus känsla, men en kväll när vi lämnats ensamma en stund öppnade barnen upp sig och berättade. Organisationen vi gjort vår praktik på, som vi pratade så gott om, var inte det den utgav sig för att vara. När ingen såg utsattes de förgrova övergrepp av föreståndaren och hans närmaste medarbetare.

Det var fruktansvärt att höra deras berättelser. Jag lovade att göra allt jag kunde för att hjälpa dem. Att gå till polisen var inget alternativ för jag visste att föreståndaren hade många vänner som arbetade där. Istället gjorde jag en anmälan till Kabales socialchef som lyckligtvis tog saken på stort allvar. Efter att ha tagit barnens vittnesmål kom snabbt ett domslut att de skulle flyttas därifrån. Men de hade ingenstans att ta vägen. Det var då planerna på att starta en egen verksamhet formades.

Engagemang och intresse av att jobba med människor har funnits länge och var anledningen till att jag valde påbörja en socionomutbildning som egentligen är starten på mitt engagemang i Uganda, men att det skulle leda till att starta en egen verksamhet fanns inte i tankarna. Det var omständigheter under utbildningens gång som ledde till det.

Jag och min kurskamrat Therese fick möjlighet att göra vår praktik i staden Kabale i Uganda. Vi skulle vara på en kvinnorättsorganisation men handledaren där hade begränsat med tid och arbetsuppgifter åt oss. Efter påtryckningar ordnades det så att vi även fick vistas på en organisation som arbetade med gatubarn. Där fick vi vara delaktiga i det mesta, deras uppsökande verksamhet på gatorna, vid hembesök, planeringsarbetet och aktiviteterna på organisationen. Det var otroligt givande, roliga och lärorika månader.

Jag ville dock fördjupa mig och lära mig mer om barn som lever på gatan och valde att samma höst återvända till Kabale för att göra research till min C-uppsats och få träffa barnen igen.

Ganska fort efter jag anlänt förstod jag att något inte stod rätt till. Det var till en början en diffus känsla, men en kväll när vi lämnats ensamma en stund öppnade barnen upp sig och berättade. Organisationen vi gjort vår praktik på, som vi pratade så gott om, var inte det den utgav sig för att vara. När ingen såg utsattes de förgrova övergrepp av föreståndaren och hans närmaste medarbetare.

Det var fruktansvärt att höra deras berättelser. Jag lovade att göra allt jag kunde för att hjälpa dem. Att gå till polisen var inget alternativ för jag visste att föreståndaren hade många vänner som arbetade där. Istället gjorde jag en anmälan till Kabales socialchef som lyckligtvis tog saken på stort allvar. Efter att ha tagit barnens vittnesmål kom snabbt ett domslut att de skulle flyttas därifrån. Men de hade ingenstans att ta vägen. Det var då planerna på att starta en egen verksamhet formades.